Go to Top

De topp 10 vanligaste ”gör-det-själv” misstagen vid dataräddning

För den som vill reparera eller bygga saker på egen hand finns det massor av goda råd på nätet. Oavsett om det handlar om att baka en dinosaurietårta eller fixa diskhon kan du hitta steg-för-steg-instruktioner till i stort sett vad som helst, och det är ingen skillnad när det gäller dataräddning. Vad som skiljer sig är dock den risk du tar när du försöker rädda data utan professionell hjälp. Till skillnad från dinosaurietårtor eller reparation av diskhoar, tar du en stor risk att skadorna på din hårddisk förvärras och att det i slutändan blir omöjligt att rädda innehållet. Ungefär som att skruva isär hela bilmotorn utan ritning och sedan försöka få allt på korrekt plats igen och slutligen provköra den utan olja…

För att prata klarspråk; det finns många lägen då ett “gör-det-själv-försök” fungerar perfekt och du får tillbaks allt du förlorat från din hårddisk. Men det är inte riktigt det som detta handlar om. Vad jag vill betona är att det gäller att veta exakt vilken metod som lämpar sig bäst i varje unik situation. Väljer du rätt metod för just ditt problem kommer det att gå bra, men väljer du fel metod försämrar du garanterat möjligheterna att rädda dina data med korrekta metoder efteråt. Vad vi ser en stadig ökning av antalet diskar som kommer till oss där någon försökt rädda data och misslyckats. Det har i de flesta fall fått katastrofala följder och resultatet blir sämre än det skulle blivit om vi fått disken direkt. Här är en lista över de topp 10 vanligaste ”gör-det-själv” metoderna som misslyckas. Försök inte göra detta hemma:

 

10. Ett vanligt ”gör-det-själv” misstag: när en hårddisk kraschar försöker man köra CHKDSK, vilket förstör data som annars skulle kunna räddats.

 

 

 

 

9. Vanligt RAID 5 fel: När en hårddisk kraschar i RAID 5 fortsätter systemet fungera i en nedgraderad version. De flesta människor är inte medvetna om detta eftersom de inte övervakar systemet, men när en andra hårddisk kraschar, kraschar även systemet och vi får inte längre tillgång till data. Det är då man plockar ur hårddiskarna och ersätter dem för att sedan re-boota. Vad som händer då är att den första nedgraderade disken kan starta upp och bli redo. RAID-kontrollen upptäcker då att data på den nedgraderade disken inte är synkad med paritetsdata på de andra diskarna, vilket gör att data börjar återbyggas med den gamla paritetsdatan från den nedgraderade disken. Detta kan överskriva dagar, veckor, månader och till och med år av data.

 

 

 

8. För alltid krypterad: Vissa externa hårddiskar är krypterade och dekrypteringen sköts via elektroniken i ”lådan” som disken sitter i. När dessa diskar kraschar försöker ägaren ofta koppla disken direkt till en PC och missar då den elektronik som sköter dekrypteringen. Om ”lådan” är borta blir resultatet att diskarna skickas in för dataräddning men att de inte kan dekrypteras.

 

 

 

 

 

7. Dataräddningsprogram: Det görs ofta försök med programvaror för att rädda data från en hårddisk med fysiska skador. En del användare laddar ner olika programvaror till den skadade disken och skriver då över de data som ska räddas från den. Dessutom blir skadorna värre för varje minut disken används om det är en fysisk krasch med skador på skivytorna. Det är inte lätt att veta vad som har skett inuti disken… Detta resulterar i förvärrade skador och efterlängtade filer försvinner allt längre bort från sin räddning.

 

 

 

 

6. Klibbigt ris: Efter tips man läst på nätet läggs vattenskadade telefoner i ris för att torka. Därefter skickas de in på dataräddning täckta av fuktigt ris och förvärrade skador på grund av fukten trängt in allt för långt.

 

 

 

 

 

5. Tekniska ”vänner”: De flesta känner någon som ”kan en hel del” om datorer. Det är inte ovanligt att denna förmodade expert snabbt ger sig på disken med både skruvmejslar och programvaror. Disken öppnas i en smutsig miljö och dammpartiklar fastnar på skivytorna. Dammet torkas sedan bort med något som anses vara rent men det är i princip omöjligt att rensa en disk från föroreningar i vanlig hemmamiljö. Disken startas sedan med smutsiga skivytor och den totala kraschen är inte långt borta…

 

 

 

 

4.Öppna mig: Människor som försöker öppna hårddiskar missar ofta skruvarna som är gömda bakom etiketten. De försöker sedan använda en skruvmejsel för att bända upp locket och skrapar då sönder det känsliga ytskiktet på skivorna i disken. Ofta blir resultatet att endast delar av innehållet kan räddas när disken kommer till oss. Det som skrapats bort är för evigt borta.

 

 

 

 

3. Frysboxen: Ytterligare en myt som cirkulerar på internet är att man ska stoppa hårddisken i frysen för att rädda data. Efter att man gjort det försöker man starta den frusna hårddisken. Under processen kondenserar vatten som hamnar på diskytorna och man har själv orsakat en rejäl diskkrasch helt utan anledning. Frysen kan i vissa fall fungera om det rör sig om kretsar på disken moderkort som har kontaktproblem.

 

 

 

 

2. Byte av moderkort: Det är ett gammalt trick som ibland fungera på gamla hårddiskar med trasigt PCB. Nu för tiden är korten unika för varje enskild hårddisk och innehåller information om sektorerna på just den disken de monterats på vid tillverkningen. Byter man så förlorar man den unika informationen och allt går snabbt utför när disken startas.

 

 

1.  Flytt av skivorna: Det är intressant att följa med i diskussionsforum där man ser råd om att flytta skivorna från en havererad hårddisk till en annan. Vi kan garantera att det aldrig kommer att fungera. Efter ett sådant försök måste man söka professionell hjälp för dataräddning och det händer att vi får in enbart skivorna i en påse, utan någonting annat. Utan att veta från vilken diskmodell skivorna kommer blir det omöjligt att rädda data från dem.

 

 

 

When looking for remedies for a data loss, it is always best to consult a professional. Our data recovery experts are always standing by waiting to help maximize the amount of recoverable data for you.

, , , ,